Har ingen aning om hur jag snubblade in på den här bloggen..den högg tag i mig och nu är jag fast. Kikar in varje dag för att se hur det är med lilla Bobo. Livet har verkligen sina vändningar och man kramar om det man har lite extra nu.
Jag kan inte känna med dem för det gör för ont. Men Jennys sätt att faktiskt se det positiva i det hela är verkligen beundransvärt. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra och att det går fort till den 13 Maj då de får åka hem alla tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar